Smålands gille i Göteborg
BrusProgramSmålandsstuganÅrets SmålänningProgramMedlemskapKontakta ossBrus
   
 

2014 års Smålänning

Elias M Fries

1794 – 1878

Smålandsgillet har som tradition att år utse ”Årets Smålänning” för att i årsboken uppmärksamma någon särskilt förtjänt smålänning, död eller levande, ofta med anknytning till det aktuella året

Bland senare års uppmärksammade smålänningar märks S.A. André, Samuel Ödman, Kristina Nilsson, Astrid Lindgren, Sven Ljungberg, Pär Lagerqvist, Alf Henrikson, Ingvar Kamprad, Carl von Linné, Pelle Näver, Albert Engström, Axel Petersson (Döderhultaren), Bruno Mathsson och senast 2012 års Smålänning Jenny Nyström.


Elias Magnus Fries har sagts vara "Sveriges främste naturforskare inom botaniken efter Linné".Han är framför allt känd för sina banbrytande systematiska arbeten om svampar, men också om lavar - en av den moderna mykologins (svampforskningens) "fäder", dvss grundläggare. Även känd genom sina mångsidiga, betydelsefulla arbeten inom växtsystematiken..

Barndom.
Elias M Fries föddes den 15 augusti 1794 i Femsjö socken, Jönköpings län, där fadern Thore Fries var kyrkoherde och prost. Modern, Sara Elisabeth Vernelin, var kyrkoherdedotter till företrädaren och mycket fäst vid socknen och hembygden. Eftersom Elias var enda barnet, ägnade föräldrarna mycken tid och omsorg åt sonens uppfostran och de stödde och uppmuntrade honom i hans studier, inte minst hans intresse för botanik.
Fadern undervisade Elias bl a i botanik och latin, ett språk, som de alltid använde varje dag med varandra. Redan när Elias, i de yngre tonåren gjorde en förteckning i bokform över vilda växter i Femsjö socken, kunde han tillämpa sina latinkunskaper i skrift. Som exempel på hans målmedvetenhet, ihärdighet och flit kan nämnas att han vid nyss fyllda 16 år, just färdigställt den reviderade sjätte upplagan av denna sin första Flora [1]. Hans stora intresse och entusiasm för svampar grundlades redan i barndomen. Enligt hans självbiografi började det på allvar, när han vid tolv års ålder råkade stöta på ett ovanligt stort och praktfullt exemplar av koralltaggsvamp (Hericium coralloides). Redan som skolpojke hade han utvecklat kunskap om mellan 300 och 400 olika arter av svampar åt vilka han gav provisoriska namn.

Utbildning och forskarkarriär.
Växjö skola och gymnasium 1803- vt 1811. Vi noterar att det är den skola, där den unge Linnaeus gick; samt att bådas fäder var präster i Småland med stort intresse för botanik. År 1811 började Elias Fries studera botanik vid Universitetet i Lund för Anders Jahan Retzius och, från 1812, Carl Adolph Agardh. Elias disputerade våren 1814 med en avhandling om Sveriges Flora. Den var så stark att han blev docent i botanik samma år! Under de följande åren kom studier av svampar i fokus för hans forskning. Redan 1815 utkom hans första publikation inom mykologin: Observationes mycologici vol. 1, som 1818 följdes av vol. 2. Från och med 1815 höll han föreläsningsserier inom botanik och visade därvid en uppenbar mognad som vetenskapsmann. Han publicerade under de åren även en halländsk flora (Flora Hallandica, 1817- 18).

Han fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt, samma år som första häftet av Exsiccata Scleromyceti sueciae utkom [exsiccata = en serie torkade växter för ett herbarium, systematiskt ordnade för referens]. Den följdes sedan av åtta ytterligare häften (faskiklar) fram till 1825. Kring 1819 började han intressera sig för växtsystematiken och kom snart in på idéerna om en "naturlig" klassificeringsmetod [5, s39]. Han var också en av de första som klargjorde skillnaden mellan mycelium och fruktkropp (den synliga del vi kallar svamp).

Redan år 1821 hade han blivit känd i Sverige som framstående botaniker och blev då invald både i Kungl. Vetenskapsakademien och i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. År 1824 fick han titeln professor och blev 1828 botanisk demonstrator. Han påvisade tidigt skillnaden i flora mellan östra resp. västra delarna av Småländska Höglandet. (Till skillnad från andra botaniker gjorde han aldrig några resor längre än till Danmark.)

Forskningsarbeten
Svampar. Elias Fries stora arbete Systema mycologicum i tre delar, som anses vara hans viktigaste, utkom 1821-1832, [5, s62]. Det har länge – tillsammans med Elencus fungorum (1828) – varit startpunkten för namngivning av svampar.

Systematik
. Taxonomi (klassificering mm): Elias Fries klassificerade svampar efter deras fysiska karakteristika, såsom fruktkroppens form och särskilt sporernas färg samt strukturen hos sporbäraren (skivor, porer, tänder, veck, jämn yta etc, s.k. hymenoforer).

Sedan han flyttat till Uppsala 1834 verkar hans huvudintresse ha varit Hymenomycetes, sv. hymeniesvampar, dvs hattsvampar, rörsvampar o. dyl. Som viktiga hithörande arbeten har ansetts vara dels Epicrisis systematis mycologici (1836-38, ny uppl. 1874), en kritisk studie och utvärdering betr svampsystematik, dels flera skrifter om dessa svamptyper från såväl svenskt som europeiskt perspektiv. Ett exempel på Elias flit och vitalitet är att den andra omarbetade upplagan av Epicrisis systematis … med titeln Homeomycetes europaei utkom på författarens 80-årsdag! Hans namn är kopplat till tre svampsläkten: Friesia, Friesites och Friesula.

Lavar och mossor mm. Redan som student väcktes hos Fries ett stort intresse för denna växtgrupp, när han ca 1812 fick i uppdrag att ordna Agardhs lavherbarium. Han skrev flera viktiga arbeten om lavar. Det banbrytande arbetet Lichenographica europaea reformata (1831) uppmärksammades och belönades med VA:s guldmedalj. År 1825 utkom del I av Systema orbis vegetabilis, i vilken han påbörjade sin systematik för hela växtriket; denna del behandlade alger, svampar och lavar.

Även med avseende på de fullständigare växterna har Fries i hög grad bidragit till vetenskapens utveckling genom sina kritiska undersökningar och genom utgivandet av ett stort antal skrifter såsom Flora Hallandica och Novitiae Florae Suecicae (1814-23) med flera.

Efter ytterligare omfattande forskningar lade han första gången i sin Flora Scanica (1835-37) fram det vetenskapliga (naturliga) system, som grundats "icke på naturalstrens yttre form, utan på deras inre frändskap och analogier".

Han gifte sig 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (från grannsocknen Odensjö). De fick sex barn, 4 söner och 2 döttrar. Den äldste sonen, Theodor (Thore) Magnus (1832-1913) blev en framstående forskare i botanik och professor i Uppsala (från 1859), [5, s53]. Oscar Robert (1840-1908) var med dr och kunnig mykolog. Har fått Dr Fries Torg i Göteborg uppkallat efter sig.

År 1834 fick Elias en professur i praktisk ekonomi (=naturvetenskap) vid Uppsala Universitet, från 1851 ändrad till botanik och praktisk ekonomi, varvid han också blev prefekt för Universitetets Botaniska Trädgård och Museum. Han var rektor för Universitetet 1852-53.

Som lärare var Elias mycket omtyckt. Ett talande exempel: I Lund samlade han kring sig en stor skara hängivna lärjungar och omedelbart efter hans förflyttning till Uppsala försökte Lunds studenter att få den älskade läraren att återvända dit.

Bidrag till folkbildningen
Den populärvetenskapliga essäsamlingen "Botaniska utflykter" i tre band (1843-64) [4] innehåller olika vittra uppsatser, mest med botanisk anknytning, men även med bredare ämnesval såsom "Naturens perfektibilitet" och "Är naturvetenskaperna något bildningsmedel?".

Fries hade ambitionen att sprida kunskaper om svampar till svenska folket, vilket resulterade i två böcker: "Anteckningar över de i Sverige växande ätliga svampar" (1836) och det rikt illustrerade verket "Sveriges ätliga och giftiga svampar", med 93 färgplanscher (1860-66).

Han blev ledamot av Svenska Akademien från 1847, troligen motiverat av hans insatser som vitter författare. Elias Fries naturfilosofi var klart idealistisk, romantisk med en helhetsuppfattning, som grundar sig på hans övertygelse om "naturens harmoni" (Den "romantiska" biologin) [2]. Han kom så småningom fram till en insikt att likheter (analogier) i naturen beror på "naturens andliga enhet, som i harmoni styrs av gudomliga orsaker". När han senare, som pensionär, tog del av Darwins idéer om arternas uppkomst, kunde han inte acceptera sådana tankegångar, som ju var alltför fjärran från den 'romantiska biologin'.

Övrigt
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala Universitet vid riksdagarna 1844/45 och 1847/48 på en plats från Fries ohälsa.- Det kan verka förvånansvärt att en så produktiv och nyskapande författare som Fries ändå hade en form av fysisk svaghet och var sängliggande i Uppsala under långa perioder, bl a på grund av magbesvär [2][3,s 42].

Pensionär och professor emeritus blev han 1859, men behöll chefskapet för den botaniska trädgården till 1863. Under dessa år satte han sig in i Darwins ganska färska arbete och kom i skriftlig diskussion med några yngre svenska forskare, varvid han bestämt argumenterade mot Darwins idéer [2]. Han höll alltså fast vid sin idealistiska naturfilosofi. Elias Fries dog den 8/2 1878 i Uppsala.

Sagt om Elias M Fries:
"Elias Magnus Fries dog år 1878 höljd av ärebetygelser. Med rätta hade han länge hyllats som vårt lands mest berömde naturforskare. Han sattes nästan i jämbredd med Linnaeus och Berzelius. Han var också högt skattad som vitter författare." "Av linneanerna var han den främste vetenskapsmannen, den mångsidigaste begåvningen, den störste författaren." (Knut Hagberg 1964, i [4]).

"His very numerous works, especially on fungi and lichens, give him a position as regards those groups of plants only comparable to that of Linnaeus" (The Times 21. Feb 1878). .

Av Bo Edlund

Litteraturreferenser och källor:
[1] Fries, Elias: Flora Femsionensis eller Förteckning på de i Femsjö pastorat wildt wäxande vegetabilier. Den 4 Sept 1810.
[2] Eriksson, Gunnar: Elias Fries och den romantiska biologien. Diss. Uppsala ; Stockholm, 1962.
[3] Elias Magnus Fries, 1794-1878, Svampforskare, folkbildare. Jordstjärnan 15 (2), 1994. 228 sidor.
[4] Fries, Elias: Botaniska utflykter; urval, inledning och anmärkningar av Knut Hagberg. Stockholm: Natur och Kultur, 1964.
[5] Fries, Rob. E.: A short history of Botany in Sweden. Uppsala 1950. 162 sidor. Robert Elias Fries (1876-1966), son till Elias äldste son Thore, var botaniker med inriktning bla på svampar. Han blev professor och chef för Bergianska Trädgården i Stockholm.
Källor:
Svenskt biografiskt handlexikon (1906);
Svenskt Biografiskt Lexikon (1964-1966), Band 16.
Wikipedia, the free encyclopedia (rev. Maj 2013).

 



Elias M. Fries, 1830-tal;
målning av J B Sandberg.
Tillhör Naturhistoriska Riksmuseet.




Elias M. Fries, 1850.

 



Elias M. Fries, 1875.
Foto: Heinrich Osti, Uppsala